Människor

Ibland är saker som en följetång.
Vi har hämtordrar. Alla hatar dem och på något sätt har de blivit mitt ansvar att det ska fungera. Så det fungerar så här. Om en kund beställer något som inte finns i lager hamnar de i kö. Enkelt. När pryler kommer in ska de meddelas.

Jag ska meddela dem. Helst via telefon.

Så i början Juli ringer jag ett stycke datorkund och meddelar att hennes dator har kommit in. Hon svarar surt att hon är på semester och helst inte vill bli störd. Av någon märklig anledning går jag trots allt med på att hålla datorn tills hon är tillbaka ungefär två veckor senare. Runt den 20 juli. Sen blir den stående.
För några dagar sen ringer kunden in och frågar vad hennes dator är. Min kollega meddelar då henne att hon få pallra sig dit å hämta den om hon vill ha den. Senast på lördag.

Jag borde aldrig erbjudigt mig att jobba lördagar.

Kund: Det ska stå på kvittot att den är såld i Juli
Jag: Det kommer det inte göra.
Kund: Killen jag pratade med sa att det inte skulle vara några som helst problem.
Jag: Men om den leveras ut idag kommer det stå dagens datum på den.
Kund: Grejen är att i Juni hade jag pengar och nu har jag inte det (tråkar ut mig med med företagsekonomidetaljer som jag inte förstår)
Jag: Jag förstår men grejen är att jag inte riktigt vet vad han har lovat dig..
Kund: (avbryter) Hur kommer det sig?
Jag: Jo, för att han är innesäljare och de kan andra saker än vad jag kan då kanske.
Kund: (skitsurt) Jag skiter fullständigt i hur erat företag fungerar, jag vill bara veta hur det här funger för mig.
Jag: Jo, men jag försöker säga är att jag behöver prata med honom för att fråga hur han hade tänkt lösa det här.
Kund: Hör du inte vad jag säger, jag struntar i hur du löser det, jag vill bara veta hur det här kan bli möjligt för mig.
Jag: (dumt nog) Jo, men jag försöker förklara problemet med..
Kund: Jag vill inte höra dina problem!
Jag: -

(min kollega kommer förbi och jag flyr)

När jag kommer tillbaka ut i butiken frågar han mig varför hon var så otrevlig. Sedan föreslår han en falllucka i golvet så att när kunder börjar bli lite väl påfrestande så är det bara att trycka på en knapp. Jag säger att jag skulle tycka att det var mycket mer tillfredställande att skjuta ner den men vi enas ändå om att fallucka är något vi borde lobba för.

Måndag morgon travar jag iväg och frågar min kollega hur han hade tänk att hon skulle få ett annat datum på kvittot. Han skrattar och säger att det har han absolut inte sagt och att det dessutom skulle vara olagligt. Jag berättar att kunden är mycket påfrestande och att det vore bra om det kunde gå och lösa. Jag travar vidare in till da VD som säger att det nog går att komma runt det där men att det nog egentligen är olagligt.

När kunden kommer för att hämta sin dator är jag med andra ord mycket angelägen att det ska flyta på så bra som möjligt. Det går givetvis åt helvete direkt.

Från att ha varit en mycket lugn dag fullkomligt väller det in människor kvar i sex. Jag är upptagen med att fiffla med datum samtidigt som min kollega ständigt behöver hjälp med systemen. Så jag försöker göra en miljon saker samtidigt vilket brukar sluta med flera missnöjda kunder på en gång.
Jag vet att jag borde sluta bry mig om andra saker å bara avsluta men det är svårt ibland när någon annan behöver hjälp.

TrÃ¥kigt nog blir första datummyglet fel (”Jag sa 31 juni, inte 31 juli. Fast det finns väl inte sÃ¥ jag vill ha ett annat datum“) sÃ¥ jag ägnar säkert en kvar Ã¥t att bara göra om ordrar. När klockan är fem över sex (vi stänger sex) hamnar plötsligt ett uppsvälld batteri pÃ¥ disken. Min kollega börjar prata med kunden när jag plötsligt fÃ¥r nog och säger “Snälla, kan du inte gÃ¥ och lÃ¥sa dörren sÃ¥ att folk inte kommer in”. Det innebär dock att han gÃ¥r ifrÃ¥n kunden för att göra som jag säger, vilket kunden tar som en förevändning att prata med mig istället.

Jag: (lite ovänligt och stressat) Ursäkta, kan jag avsluta det här först bara?
Kund: (sur) Påminn om att jag aldrig ska komma till den här affären igen.
Jag: Jag är lite upptagen, min kollega hjälper dig.

Sen ser jag i ögonvrån hur han kommer tillbaka från dörrlåsning och olyckligtvis går till nästa kund.
Jag: (till kollega) Kan du ta det här först?

Detta blidgar pÃ¥ inget sätt kunden som fortfarande stÃ¥r och svär som ett mantra “PÃ¥minn mig om att jag aldrig ska gÃ¥ till den här affären igen” och jag gnisslar tänder och tänker “Absolut, inga problem”.
Nu har dock kund nummer två blivit övergiven och och springer surt ut genom dörren. Samtidigt står min kund som vill att jag ska datumfiffla och tittar uppfodrande på mig.

När jag tillslut lämnar fram följesedel och faktura tittar hon kritisk hon kritiskt på det.
Kund: Vad var det här för lustig stavning? (syftar på företagsnamnet)
Jag: (ser framför mig hur jag måste göra om allt en tredje gång)
Kund: Ja, men det var väl någon telefongrej.. ja, skitsamma.
Jag: (beundrar hennes logik)
Kund: Och dessutom var väl den 30 juli en söndag.
Jag: (trött) Nej, det var en lördag. Jag har kollat.
Kund: Ja, då får ni väl hoppas att ni aldrig behöver se mig igen.
Jag: (är frestad att hålla med) Det är inga problem. (ytterst krystat)

7 kommentarer Monday 6 August, 2007

Lova goes smartare än någonsin

Varför säger jag såna här saker?

“Jag gillar armstöden. De fÃ¥r mig att känna mig handikappad och sen blir jag glad när jag upptäcker att jag inte är det”

1 kommentar Sunday 22 July, 2007

Att ringa

Underskatta aldrig betydelsen av att ringa till rätt person.

Rätt person: Hallå.
Jag: Hej, det är Lova. Jag såg att man fick med Sandor slash Ida med aftonbladet idag.
Rätt person: Ja, det stämmer. Vill du ha en sån?
Jag: Ja tack
Rätt person: Då tar jag en sån till dig
Jag: Bra. Hejdå.
Rätt person: Hejdå

2 kommentarer Thursday 5 July, 2007

Konversation

Jag: (förklarar hur ipod + nike-kittet fungerar).. och så stoppar man den där i den där (pekar).
Kund: Som ett kinderägg!
Jag: Ja, fast dyrare
Kund: Ja, men hur kul är ett kinderägg?
Jag: Nej, det har ju ett begränsat underhållningsvärde.
Kund: Fan, vad korrekt du svarar!
Jag: Absolut!

1 kommentar Wednesday 13 June, 2007

Shoppingvanor

Jag kommer på mig själv att göra märkliga saker.
Som att traska in på Åhlens och kritiskt granska alla plagg och svära över döskallemodet som råder. Vem bestämde att döskallar is the shit? Tänk dig vit, fin sommarklänning.. men vänta.. det är något konstig. Någon jävel har tryckt en döskalle på den. Hallå? Hur som helst, jag provar ett linne med döskallar och står kritiskt och studerar sömarna i detalj för att försöka avgöra vad som gick fel eftersom det är liiite buckligt vid ena axeln. Tänker att det säkert ser bättre ut den den taskiga belysningen i min hall och traskar till kassan och betalar.

Skuttar vidare till Gina där jag inser att jag är sjukt trött på deras prylar. Surar i provrummet en stund och bestämmer mig trots allt för att köpa ett litet linne. Herregud, det går väl att använda som pyjamas. Ja ett linne blir det.

Men att köa är ju tråkigt så när det är min tur orkar jag inte betala. Hänger tillbaka linnet som tyvärr inte fick bekanta sig med mina övriga pyjamasplagg och går till H&M istället.
Sliter åt mig en klänning i lämplig storlek och en bh jag råkar veta passar mig perfekt och betalar. Ute på mindre än fem minuter.

Lunch! Lunch är fantastiskt. Jag äter lunch.

Som av en slump råkar jag se att det är skyltat till en våning jag har missat där det utlovas fantastiskt mode. Mode vill man ju ha så jag glider upp i rulltrappan och hamnar i himmelriket. Provar, funderar och pratar med personalen. Tycker att tjejen har en fantastiskt fin kjol och köper en likadan. Och lite andra grejer. 1200 spänn bara så där. På tio minuter.

Tar genvägen via Lindex och hittar en kofta som ser okej ut. Passar på att prova H&M-klänningen jag köpte tidigare också. Perfekt. Funkar bra med koftan också så jag köper koftan. Vadfan. Kan vara bra att ha.

På utvägen inser jag att jag inte alls tycker om linnet jag köpte på Åhlens. Tycker faktiskt riktigt illa om det. Döskallar is not the shit. Dessutom har jag köpt en tröja med blåbär istället. Lämnar tillbaka linnet och åker hem.

Två timmar.

Lämna kommentar Wednesday 30 May, 2007

Fel. Helt fel.

Men hallå livet.

Vad hände med det där roliga som jag borde fått som belöning efter ett par värdelösa månader? Det enda som har hänt mig hittills är att jag på ett mycket inlindat sätt fått sparken. Såhärva. Det finns två butiker just nu. En jag vill jobba i och en jag inte vill jobba i. Nu har jag, mot min vilja blivit flyttat till den jag inte vill jobba i. På heltid.
Det var den berömda droppen i bägaren eller hur fan det nu hänger ihop så nu har jag sjukskrivit mig i två dagar för återhämtning.
Och svär över att jag vägrade gå med i A-kassan. Eller inte orkade söka några skolor.

Antagligen skulle jag tyckt att det var okej, inte trevligt på något sätt men okej, om det inte hade dykt upp som en brevbomb på posten när jag redan var självmordsbenägen.

Så nu väntar jag och väntar på att det ska hända något roligt. Och jag förväntar mig att det händer jävligt snart.

2 kommentarer Wednesday 30 May, 2007

En lista

Ibland skriver jag inlägg som jag vid närmare eftertanke inte vill publicera. Minns inte när jag skrev detta men jag hittade det bland mina utkast. Jag är väldigt glad att jag inte är brevbärare längre. Särskilt så här i lönetider.

När jag jobbade som brevbärare brukade jag ständigt sysselsätta mig med att i huvudet formulera snitsiga punker pÃ¥ “10 sätt att irritera din brevbärare” och liknande saker. Dessa listor kan antagligen göras pÃ¥ vilket jobb som helst, Johanna har gjort en och nu tänkte jag bidra lite.

Fem sätt att irritera din brevbärare.

01. Om du bor i lägenhet, ha gärna många inneboende. Låt dig inte begränsas av två, eller tre. Åtta, tio är snarare en lämplig summa. Låt gärna dessa vara c/o:ade till varandra i slumvis ordning, låt några adressändra, låt dem gärna skriva sig hos varandra. Allt för att en härlig oordning ska uppstå.

02. Om du bor i villa, låt bli att sätta nummer på huset eller brevlådan. Om du har nummer, sätt gärna ett nummer på huset och ett annat på brevlådan. Att återanvända någon annans brevlåda med ett annat efternamn är inte heller något problem.

03. Prenumerera på Kalle Anka med obskyr.stor.leksak.i.varje.nummer.

04. Var medlem i så många olika klubbar som möjligt, H&M, KappAhl, Lindex & Åhlens för att bara nämna några som genererar i mänger av små löjliga lappar om 20% dit, ta 3 betala för 2, Clubbkväll osv.

05. Bo i ett antikt hus på Gärdet med hysteriskt små brevinkast.

1 kommentar Thursday 24 May, 2007

Hopp och besvikelse

Ibland blir man väldigt hoppfull. På eftermiddagen tittade jag till på våran hemsida och såg att det låg en banner med ändrade öppettider nu när det är helg igen.

Jag: (till kollega) Du, stänger vi tidigare idag?
Kollega: Vaaa?
Jag: Ja, det står på hemsidan, kolla här. Det verkar ju konstigt.
Kollega: Äsch, nu frågar vi ingen om det utan nu stänger vi så dags bara.
Jag: Ja, för tusan. Det gör vi.

Vid halv sex motade vi ut kunder ut butiken och stängde. Precis när försäljningsrapporten var skickad började det tokringa.
“Äh, vi ignorerar det, vi har ju faktiskt stängt” sa jag med övertygelse när min kollega gjorde vissa ansatser att svara.
När telefonen tystnade och kassan var räknad tittade vi tråkigt nog till iChat.
Chef: Det står fel på hemsidan, ni får ABSOLUT INTE STÄNGA. Vi har öppet som vanligt.
Vi: *helvete*
Chef: Någon har begått ett fruktansvärt misstag, öppna genast igen.
Vi: Men vi har ju redan skickat kassarapporten..
Chef: …katastrof för hela företaget..
Vi: ..och räknat kassan.

Ibland blir man väldigt besviken.

2 kommentarer Wednesday 16 May, 2007

Det är inte alltid alla hästar är hemma

En märklig sak att göra på lunchen är att öppna micron och förvänta sig att maten ska står där, färdigvärmd och klar. Det är nästan så att man misstänker att jag borde varit sjuk en extra dag - för säkerhets skull.

Lämna kommentar Wednesday 16 May, 2007

Ja jävlar

Några saker jag har ogillat med den här helgen.
ett. Att bli gratulerad för ett jobb jag inte visste att jag hade fått.
“Grattis till jobbet!”
“Eeeh, va?”
“Ja, J berättade att du fick heltid nu”
“Jo, fast jag vet ju inte om jag vill ha det längre.. *svordomar*.. ”
“Ja, men det måste ju kännas bra?”
“Ja, för tusan. Jättebra”

två. Att bli inbjuden på pizza men blivit grundlurad då det serverades sallad istället.
“Vad hände med pizzan?”
“Jag vet inte, den verkar ha blivt inställd?”
“Och ersatt med sallad?”
“Verkar som det. Men det är ju gott med sallad”
“Ja, för tusan. Jättegott.”

tre. Tvingats kolla på schalgerfestivalen
“Herregud, vad är det här för skit? Hur kunde de ta sig till final?”
“Vilken vacker låt *nynnar* Visst är den bra?
“Ja, för tusan. Jättebra”

fyra. Att av misstag råka välja fel del när kille på gymmet vill dela tidning.
“Väldigt vad många delar det var då?”
“Ja, det är ju söndag *siktar på kultur med råkar få tag i ekonomi*
“Men trevligt *suckar nöjt över sportdelen*
“Ja, för tusan. Jättetrevligt” *försöker diskrekt smuggla ner ekonomidelen pÃ¥ golvet*

Lämna kommentar Monday 14 May, 2007

Next Posts Previous Posts


Kategorier

Länkar

Strömmar