Get me away from here I’m dying

SL - min bästa vän.

måndag 12 november, 2007

Det finns en mängd saker jag inte förstår och det finns andra saker som nästan får mig att baxna.
Som SLs alldeles egna logiksystem. Detta inlägg är alltig tillägnat: SL- min allra bästa vän.

Jag bor vid Telefonplan och för att ta sig dit åker man röd linje mot Fruängen. Plättätt, eller hur?
Föreställ er nu hur jag i bästa Brasse-stil står och hoppar och vifftar med fingret mot Eva och Magnus i Fem myror är fler än fyra elefanter och samtidigt med min mest illvilliga röst vrålar “FELFELFEL”

Ja, glad i hågen kommer man ner i underjorden och studerar skylten och anar snabbt ett obehagligt mönster som består av följande: Liljeholmen 3 min — Sätra 5 min — Örnsberg 7 min — Norsborg 10 min.

För er som inte är så väl bevandrade i Stockholms tunnelbanenät kan jag berätta ett Norsborg är slutstationer för alla dessa stationer. Med andra ord går det inte ett enda tåg åt det andra hållet. Åt mitt håll.

Hur tänker SL i en sån här situation? “Jo alltså, det har varit lite strul i dag igen. Vi kan inte hantera det här så vi gör så här va? Vi struntar helt enkelt i en linje. Vi koncenterar oss på den andra. Som en extra service sätter vi in extra tåg för att undvika trängsel och för att människorna som bor relativt nära stan ska slippa umgås med riktiga förortsoffer så lägger vi in några tåg som bara går halvvägs. Sen kan de väl vända eller något? Seriöst, Fruängen? Det bor väl inte så många åt det hållet ändå”

Jag skulle kunna hantera det här om det hände så där ibland. Någon gång om året. Detta händer mig minst en gång i veckan och jag förstår verkligen inte varför. Förr eller senare dyker det naturligtvis upp ett tåg mot Fruängen så där av en slump. Antagligen ett misstag. Något annat skulle ju skapa mer missnöje än vanligt. Nämn SL för en pendlande Stockholmare och och de kommer få något mörkt i blicken.

Inlägg publicerat i: Allmänt