Nöjd/Missnöjd/Jag vet inte alls

Tuesday 12 September, 2006

Jag tog 08:20-tåget från Sthlm å lyckades hålla mig vaken hela vägen trots ett fåtal timmar sömn. På stationen blev jag överfallen av tjejer med såna där wasaknäckemackor vilket var bra eftersom jag inte hade ätit frukost. Senare visade de sig fundera utmärkt till lunch. Och middag. Ja, motivationen var inte på topp.
Jag gick och la mig och sov å när jag vaknade igen hade hon (nämner inga namn numera) från jobbet.jag.var.på.intervjuv.för ringt. Jag anade det värsta å ringde upp. Tänkte att jag var på så dåligt humör att det var lika bra att ta allt på en gång. Men faktiskt, hon undrade jag ville börja jobba. På onsdag. Jag är rädd att jag inte var särskilt översvallande. Ska man vara det?

Sen gick jag å betalade för att någon som utgav sig för att vara läkare tog bort en obehaglig sak under mitt öga med något som såg misstänkt likt en brodyrsax. Men han försäkrade att den var bra och påpekade även att jag skulle vara tacksam för att han inte hade parkinson. Jag försäkrade att jag inte skulle ligga kvar på britsen om han hade haft det å han fick ta bort den. Så nu har jag en käck tejpbit under ögat.

Sen gick jag runt strömmen. När jag var nästan runt så kom jag ifatt ett par som hade stanna till för att hångla lite (ståendes). När de fick syn på mig började de gå igen å det kändes fruktansvärt deprimerande. Jag menar, när hånglade jag ståendes vid några buskar senare för att avbryta å fortsätta någon annanstans senast? Å hur kul var det att avbryta någon som faktiskt hade den förmånen att ha någon att hångla med? Kände mig så nedslagen att när jag gick för att handla mat på kom jag hem med en påse chips och en muffins.

Ja, det var min dag. Melankoli är min melodi.

Inlägg publicerat i: Allmänt

4 kommentarer Lämna din egen

  • 1. Sophie  |  Wednesday 13 September, 2006 kl. 14:57

    ååh vad söt du är, chips å en muffins. Men vad glad jag blir över att du fick jobbet, men fattade inte riktigt om du tackade ja eller inte?! angående din fråga om hur allting är, så har jag slutat att känna efter. och förestem tycker jag att vi ska träffas snart igen. Jag är ju dessutom snart arbetslös (igen) å då har jag tid när som helst :] fast då har du väl inte tid istället bara för det.. Puss

  • 2. Lova  |  Wednesday 13 September, 2006 kl. 17:13

    Jo, jag tackade ja. Börjar på onsdag i Kista för upplärning. Kände att det var att utmana ödet att tacka nej till ett jobb så här i början av min karriär :) Suger det så får jag leta vidare bara.

  • 3. Jossahanna  |  Thursday 14 September, 2006 kl. 21:40

    Åh grattis, vad glad jag blir för din skull! Appråpå hånglande så har jag varit besparad åsynen av det på ett tag. Men fick dubbelt igen idag på centralen när det var ett par som var så löjligt (ja jag är bitter) nykära att dom praktiskt taget slukade varandra med blicken när dom inte försökte göra det med munnen. Och dom höll varandra i händerna och pussades och tittade varandra djuuuupt i ögonen och hade värsta romantiska Titanic-feeling över sig. (Förutom den delen med isberget då.)

    Jag försökte men hjälp av tankekraft ge dom stora utslag av herpes så jag slapp se dom hångla, men det funkade inte alls är jag rädd. Så jag gick därifrån ännu ensamare och eländigare än jag kände mig innan.

    kram!

  • 4. Lova  |  Thursday 14 September, 2006 kl. 21:44

    *skrattar* Det var roligt :) Ja, det är verkligen störande när folk hånglar offentligt. Man blir helt enkelt deprimernade. Tacka vet jag ett ordentligt, offentligt bråk!

Lämna en kommentar

Obligatoriskt

Obligatoriskt, dold

Tillåten HTML-kod:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <code> <em> <i> <strike> <strong>

Trackbacka den här posten  |  Prenumerera på kommentarerna via RSS-ström


Kalender

October 2018
M T W T F S S
« Jun    
1234567
891011121314
15161718192021
22232425262728
293031  

Senaste inläggen