Publicerat i 'Karriär'

Envisare än synden

I butiken.

Kund: ..och sen vill jag ha en sån där ipod 18
Jag: Menar du 8?
Kund: 18!
Jag: 16?
Kund: 18!
Jag: (med pedagogiskt tonfall) 16.
Kund: (lätt aggresiv) Nej, den är 18!
Jag: (tyst men innerligt) Skitsamma.
Kund: Eller är den 16?
Jag: Jaaa!
Kund. Då tar jag en sån.
Jag: -

1 kommentar Monday 28 April, 2008

Meningslöst.

Ett av de där till synes helt meninglösa samtalen:

(telefon)

Jag: Företagsnamn Lova.
Kund: Ja hej, jag skulle fråga dig..om jag handlar för ca 15 00, kan jag handla mot faktura då?
Jag: Ja, om du har ett företag och blir godkänd som fakturakundkund.
Kund: Nej, det har jag inte. Ja har ett kundnr, hjälper inte det?
Jag: Nej, det är bara företag. Hade du tänkt köpa i butik eller vill du ha det skickat till dig?
Kund: Jag tänkte beställa av dig och hämta i Uppsala-butiken.
Jag: Då kan du betala med kort där.
Kund: Jaha.. ja, då får jag återkomma.

Lämna kommentar Wednesday 6 February, 2008

Hur man inte säljer saker

Vissa kunder kan få mig att känna mig som en dålig tekniknörd.

Appropå ipodhögtalare när jag just har påtalats en viss modells förträffighet:
Kund: Har du en sån här hemma?
Jag: Nej, alltså.. jag har ingen högtalare. Jag går mest runt med ipoden och lyssnar med hörlurar.
Kund. Jaha! Bluetooth då eller?
Jag: Nej.. vanliga. Med sladd.
Kund: (har uppenbart tappat förtroendet för mig och köper inga högtalare)

1 kommentar Monday 14 January, 2008

Fenomen

Igår hade jag en kund med ett alldeles hårigt öra. Jag såg det på avstånd bakom kassadisken så jag var tvungen att kliva fram för att studera det närmare.

Jag misstänker att han rakade det för den ludna fläcken såg en aningens hunsad ut.

Sen köpte han ingenting.

Lämna kommentar Tuesday 11 December, 2007

Människor

Ibland är saker som en följetång.
Vi har hämtordrar. Alla hatar dem och på något sätt har de blivit mitt ansvar att det ska fungera. Så det fungerar så här. Om en kund beställer något som inte finns i lager hamnar de i kö. Enkelt. När pryler kommer in ska de meddelas.

Jag ska meddela dem. Helst via telefon.

Så i början Juli ringer jag ett stycke datorkund och meddelar att hennes dator har kommit in. Hon svarar surt att hon är på semester och helst inte vill bli störd. Av någon märklig anledning går jag trots allt med på att hålla datorn tills hon är tillbaka ungefär två veckor senare. Runt den 20 juli. Sen blir den stående.
För några dagar sen ringer kunden in och frågar vad hennes dator är. Min kollega meddelar då henne att hon få pallra sig dit å hämta den om hon vill ha den. Senast på lördag.

Jag borde aldrig erbjudigt mig att jobba lördagar.

Kund: Det ska stå på kvittot att den är såld i Juli
Jag: Det kommer det inte göra.
Kund: Killen jag pratade med sa att det inte skulle vara några som helst problem.
Jag: Men om den leveras ut idag kommer det stå dagens datum på den.
Kund: Grejen är att i Juni hade jag pengar och nu har jag inte det (tråkar ut mig med med företagsekonomidetaljer som jag inte förstår)
Jag: Jag förstår men grejen är att jag inte riktigt vet vad han har lovat dig..
Kund: (avbryter) Hur kommer det sig?
Jag: Jo, för att han är innesäljare och de kan andra saker än vad jag kan då kanske.
Kund: (skitsurt) Jag skiter fullständigt i hur erat företag fungerar, jag vill bara veta hur det här funger för mig.
Jag: Jo, men jag försöker säga är att jag behöver prata med honom för att fråga hur han hade tänkt lösa det här.
Kund: Hör du inte vad jag säger, jag struntar i hur du löser det, jag vill bara veta hur det här kan bli möjligt för mig.
Jag: (dumt nog) Jo, men jag försöker förklara problemet med..
Kund: Jag vill inte höra dina problem!
Jag: -

(min kollega kommer förbi och jag flyr)

När jag kommer tillbaka ut i butiken frågar han mig varför hon var så otrevlig. Sedan föreslår han en falllucka i golvet så att när kunder börjar bli lite väl påfrestande så är det bara att trycka på en knapp. Jag säger att jag skulle tycka att det var mycket mer tillfredställande att skjuta ner den men vi enas ändå om att fallucka är något vi borde lobba för.

Måndag morgon travar jag iväg och frågar min kollega hur han hade tänk att hon skulle få ett annat datum på kvittot. Han skrattar och säger att det har han absolut inte sagt och att det dessutom skulle vara olagligt. Jag berättar att kunden är mycket påfrestande och att det vore bra om det kunde gå och lösa. Jag travar vidare in till da VD som säger att det nog går att komma runt det där men att det nog egentligen är olagligt.

När kunden kommer för att hämta sin dator är jag med andra ord mycket angelägen att det ska flyta på så bra som möjligt. Det går givetvis åt helvete direkt.

Från att ha varit en mycket lugn dag fullkomligt väller det in människor kvar i sex. Jag är upptagen med att fiffla med datum samtidigt som min kollega ständigt behöver hjälp med systemen. Så jag försöker göra en miljon saker samtidigt vilket brukar sluta med flera missnöjda kunder på en gång.
Jag vet att jag borde sluta bry mig om andra saker å bara avsluta men det är svårt ibland när någon annan behöver hjälp.

TrÃ¥kigt nog blir första datummyglet fel (”Jag sa 31 juni, inte 31 juli. Fast det finns väl inte sÃ¥ jag vill ha ett annat datum“) sÃ¥ jag ägnar säkert en kvar Ã¥t att bara göra om ordrar. När klockan är fem över sex (vi stänger sex) hamnar plötsligt ett uppsvälld batteri pÃ¥ disken. Min kollega börjar prata med kunden när jag plötsligt fÃ¥r nog och säger “Snälla, kan du inte gÃ¥ och lÃ¥sa dörren sÃ¥ att folk inte kommer in”. Det innebär dock att han gÃ¥r ifrÃ¥n kunden för att göra som jag säger, vilket kunden tar som en förevändning att prata med mig istället.

Jag: (lite ovänligt och stressat) Ursäkta, kan jag avsluta det här först bara?
Kund: (sur) Påminn om att jag aldrig ska komma till den här affären igen.
Jag: Jag är lite upptagen, min kollega hjälper dig.

Sen ser jag i ögonvrån hur han kommer tillbaka från dörrlåsning och olyckligtvis går till nästa kund.
Jag: (till kollega) Kan du ta det här först?

Detta blidgar pÃ¥ inget sätt kunden som fortfarande stÃ¥r och svär som ett mantra “PÃ¥minn mig om att jag aldrig ska gÃ¥ till den här affären igen” och jag gnisslar tänder och tänker “Absolut, inga problem”.
Nu har dock kund nummer två blivit övergiven och och springer surt ut genom dörren. Samtidigt står min kund som vill att jag ska datumfiffla och tittar uppfodrande på mig.

När jag tillslut lämnar fram följesedel och faktura tittar hon kritisk hon kritiskt på det.
Kund: Vad var det här för lustig stavning? (syftar på företagsnamnet)
Jag: (ser framför mig hur jag måste göra om allt en tredje gång)
Kund: Ja, men det var väl någon telefongrej.. ja, skitsamma.
Jag: (beundrar hennes logik)
Kund: Och dessutom var väl den 30 juli en söndag.
Jag: (trött) Nej, det var en lördag. Jag har kollat.
Kund: Ja, då får ni väl hoppas att ni aldrig behöver se mig igen.
Jag: (är frestad att hålla med) Det är inga problem. (ytterst krystat)

7 kommentarer Monday 6 August, 2007

Konversation

Jag: (förklarar hur ipod + nike-kittet fungerar).. och så stoppar man den där i den där (pekar).
Kund: Som ett kinderägg!
Jag: Ja, fast dyrare
Kund: Ja, men hur kul är ett kinderägg?
Jag: Nej, det har ju ett begränsat underhållningsvärde.
Kund: Fan, vad korrekt du svarar!
Jag: Absolut!

1 kommentar Wednesday 13 June, 2007

En lista

Ibland skriver jag inlägg som jag vid närmare eftertanke inte vill publicera. Minns inte när jag skrev detta men jag hittade det bland mina utkast. Jag är väldigt glad att jag inte är brevbärare längre. Särskilt så här i lönetider.

När jag jobbade som brevbärare brukade jag ständigt sysselsätta mig med att i huvudet formulera snitsiga punker pÃ¥ “10 sätt att irritera din brevbärare” och liknande saker. Dessa listor kan antagligen göras pÃ¥ vilket jobb som helst, Johanna har gjort en och nu tänkte jag bidra lite.

Fem sätt att irritera din brevbärare.

01. Om du bor i lägenhet, ha gärna många inneboende. Låt dig inte begränsas av två, eller tre. Åtta, tio är snarare en lämplig summa. Låt gärna dessa vara c/o:ade till varandra i slumvis ordning, låt några adressändra, låt dem gärna skriva sig hos varandra. Allt för att en härlig oordning ska uppstå.

02. Om du bor i villa, låt bli att sätta nummer på huset eller brevlådan. Om du har nummer, sätt gärna ett nummer på huset och ett annat på brevlådan. Att återanvända någon annans brevlåda med ett annat efternamn är inte heller något problem.

03. Prenumerera på Kalle Anka med obskyr.stor.leksak.i.varje.nummer.

04. Var medlem i så många olika klubbar som möjligt, H&M, KappAhl, Lindex & Åhlens för att bara nämna några som genererar i mänger av små löjliga lappar om 20% dit, ta 3 betala för 2, Clubbkväll osv.

05. Bo i ett antikt hus på Gärdet med hysteriskt små brevinkast.

1 kommentar Thursday 24 May, 2007

Hopp och besvikelse

Ibland blir man väldigt hoppfull. På eftermiddagen tittade jag till på våran hemsida och såg att det låg en banner med ändrade öppettider nu när det är helg igen.

Jag: (till kollega) Du, stänger vi tidigare idag?
Kollega: Vaaa?
Jag: Ja, det står på hemsidan, kolla här. Det verkar ju konstigt.
Kollega: Äsch, nu frågar vi ingen om det utan nu stänger vi så dags bara.
Jag: Ja, för tusan. Det gör vi.

Vid halv sex motade vi ut kunder ut butiken och stängde. Precis när försäljningsrapporten var skickad började det tokringa.
“Äh, vi ignorerar det, vi har ju faktiskt stängt” sa jag med övertygelse när min kollega gjorde vissa ansatser att svara.
När telefonen tystnade och kassan var räknad tittade vi tråkigt nog till iChat.
Chef: Det står fel på hemsidan, ni får ABSOLUT INTE STÄNGA. Vi har öppet som vanligt.
Vi: *helvete*
Chef: Någon har begått ett fruktansvärt misstag, öppna genast igen.
Vi: Men vi har ju redan skickat kassarapporten..
Chef: …katastrof för hela företaget..
Vi: ..och räknat kassan.

Ibland blir man väldigt besviken.

2 kommentarer Wednesday 16 May, 2007

Gunilla fyller 50 år

Vi säljer presentkort lite då och då, några stycken i månaden. Ända sen jag började har jag tyckt att det är lite tråkigt att behöva ge dessa till kund utan ett fint kuvert.
La fram ett förslag om inköp till för chefen som tyckte att det var ett utmärkt förslag (jodå) och lovade att införskaffa dessa. Igår sålde jag ytterligare ett presentkort och då saknades de fortfarande.
Lova the superhjälte erbjöd sig då att köpa dessa kuvert herself. Detta tyckte chefen var om möjligt ett ännu bättre förslag och jag travlade villigt iväg till en för ändamålet utvald affär. Nöjd med min insats la jag kuverten på chefens skrivbord så att han skulle se dem det första han gjorde på morgon.

Jag bedömde att det skulle räcka ganska långt med tio kuvert om man tänker på att jag har krängt iväg så där fyra presentkort på tre månader och det berättade jag just för min chef när min kollega kommer farandes.

“Jag behöver fler presentkort. Det stÃ¥r ett helt gäng där nere och vill köpa”

Här kunde jag le blygsamt att sträcka fram mina finfina kuvert.

Min kollega informerar mig om att Gunilla fyller 50 år och nu ska hon få lite bidrag till en dator. Sedan kom de i en jämn ström under dagen.

Kund: Jag vill ha ett presentkort
Jag: Är det till insamlingen?
Kund: Ja..mummel.. har det varit flera här?
Jag: Ja, några stycken.
Kund: Hur mycket har de köpt för då?
Jag: Nu ska vi se.. några har köpt för 200, några för 300 och några för 500
Kund: Ja, men då tar jag väl för 400 så blir det bra
Jag: Ja, då blir säkert Gunilla jätteglad
Kund: (ser sur ut och betalar)

Kund: Jag skulle till en datorbutik på Birger Jarlsgatan, finns det flera?
Kollega: Ska du köpa ett presentkort till Gunilla?
Kund: Ja
Kollega: Då har du kommit rätt

Kund: Ett presentkort
Jag: PÃ¥ hur mycket
Kund: 200 räcker, man ska inte tro att man kan få allt bara för att man fyller 50!

Ibland önskar jag att jag jobbade på H&M, ärligt talat. Det verkar skönt. Men ibland är det fruktansvärt roligt med såna här dagar som har ett genomgående tema.

Kuverten är nästan slut. Jag hoppas att Gunilla uppskattar den fina blåa färgen jag valde ut. Och Grattis får man väl säga också.

1 kommentar Friday 23 February, 2007

Märkligt

Är det inte förresten lite läskigt med en prao som på den fjärde dagen säger:
“Förresten, har ni nÃ¥gon toalett?”

Detta är för övrigt praon som hängivet stannar i butiken från det att vi öppnar till de vi stänger.

“Har inte behövt den förrän nu”

6 kommentarer Friday 23 February, 2007

Föregående inlägg


Kalender

June 2018
M T W T F S S
« Jun    
 123
45678910
11121314151617
18192021222324
252627282930  

Inlägg per månad

Inlägg per kategori