Ny blogg

Numera bloggar jag mest på baraLova.se

Enstaka inlägg kommer dock dyka upp här lite då och då.

Lämna kommentar Sunday 8 June, 2008

Envisare än synden

I butiken.

Kund: ..och sen vill jag ha en sån där ipod 18
Jag: Menar du 8?
Kund: 18!
Jag: 16?
Kund: 18!
Jag: (med pedagogiskt tonfall) 16.
Kund: (lätt aggresiv) Nej, den är 18!
Jag: (tyst men innerligt) Skitsamma.
Kund: Eller är den 16?
Jag: Jaaa!
Kund. Då tar jag en sån.
Jag: -

1 kommentar Monday 28 April, 2008

Allt är skit.

Nu är jag riktigt deprimerad.

Det började i onsdags när jag fick veta att jag hade fått högre lön. Det kunde varit en bra grej ifall det inte hade varit ett totalt hån då den fortfarande är lägre än mina kollegor. Jag har tydligen satt mig själv i skiten där jag gör ett annat jobb än det jag är anställd för som normalt sett skulle genera högre lön, dock inte i mitt fall där jag är anställd för något annat och min lön sätts därefter. Det kändes otroligt orättvist men jag vill ändå inte gå tillbaka till det jag gjorde förut för det var så otroligt deprimerande.

Sedan tänkte jag pigga upp mig själv med lite webshopping men det satte ett skitföretag stopp för genom att inte låta mig ändra min adress.
“Vi använder oss alltid av folkbokföringsadressen” fick jag till svar när jag snällt bad dem ändra. En c/o adress räknas inte som folkbokföringsadress har jag insett så därför står jag fortfarande skriven på min gamla adress och avier får så vitt jag vet inte eftersändas.
Borde naturligtvis kunna kräva ett kollinr av skitföretaget i fråga men då hade det redan blivit så krångligt att jag struntade i det.

Fredagar är alltid värdelösa för då ser jag mina kollegor sticka iväg vid fem och själv står jag och glor i en tom butik till halv sju. Sen gick jag hem och sov hela kvällen bara för att jag var så himla less på allting.

Idag sken solen och jag längtade att komma ut. Jag planerade lite söder-shopping där garnshopping skulle vara den viktigaste punkten. Eftersom vädret var så fint trodde jag, tänkte jag ströva omkring och titta lite i affärer. Jag hade varit ute i en halv minut när jag insåg att det blåste orkanbyar ute och att kämpa sig fram till tunnelbanan avskräckte mig från vidarare strapatser ute. Det innebar att när jag hade köpt garn så gick jag och hängde på Friskis och Svettis typ en timme innan mitt pass började för att jag var så besviken på vädret.

Tyckte att en inomhusaktivetet kunde vara på sin plats så jag tittade lite på Hemnet. Det gjorde mig så sur att jag har anmält mig till Stockholms bostadsförening. Med lite flyt kanske jag kan ha en lägenhet inom en 20-års period.

Jag kan nog bara konstatera att jag inte är på topp.

2 kommentarer Saturday 23 February, 2008

Sånt som bara tycks hända mig

Till Djurens Rätt:

Hej.
För några år sen, antagligen runt sju-åtta sen, valde jag gå att med i
Djurens Rätt. Några år senare valde jag att gå ur av flera anledningar.
Så långt är var allt väl.

Men senaste tiden har det börjar dyka upp väldigt konstiga brev till mig.
Plötsligt ska jag förnya mitt medlemsskap för 2008. Såna brev har jag fått
förut så det tänkte jag ignorera tills jag såg att trots att brevet var
adresserat till mig så tycks det gälla någon helt annat, nämligligen Förnamn
Efternamn medlemsnr: 00000000.

Nu råkar jag veta att Förnamn Efternamn är en granne jag hade för omkring ett
år sedan men varför ni anser att jag ska betala hans medlemsavgift övergår
mitt förstånd.

Hälsningar,
Lova.

Från Djurens Rätt:

Hej Lova!

Ja det var en konstig historia… men jag tror att jag har lyckats lista ut vad som
hänt. Ditt eget medlemskap är precis som du skrev avslutat så där stämmer allt. Att
du ändå har fått brev från oss beror på att vi ju gärna vill få tillbaka våra gamla
medlemmar, därför har du (vad jag kan se i alla fall) varit med i urvalet för minst
två olika återvärvningsutskick de senaste åren.

Men sen det märkliga med att du får din grannes inbetalningskort. Det bror på att du
står som “annan betalare” åt honom i registret och därför skickas medlemsavin till
dig. Kan det vara så att du någon gång har värvat honom som medlem (under den tid då
ni bodde grannar)? Eller så kan det helt enkelt vara så att han felaktigt blev
registrerad som din familjemedlem efetrsom ni då hade samma adress. Jag har hur som
helst plockat bort dig som betalare för hans medlemskap, så du ska inte få fler
påminnelser.

Med vänliga hälsningar
Person på Djurens Rätt

Hej.

Vad skönt att slippa fler påminnelser.
Anledningen till att det här kändes extra bisarrt är att tidigare nämnda
granne och hans fru ägnade större delen av sin lediga tid att påta ihop
klagobrev till mig och min pojkvän så när jag fick inbetalningskort i hans
namn kunde jag inte riktigt tro mina ögon. Jag skulle tro att det
antagligen blev någon miss någonstans.

Hälsningar,
Lova.

Slutet gott, allting gott eller vad säger man?

6 kommentarer Thursday 14 February, 2008

Meningslöst.

Ett av de där till synes helt meninglösa samtalen:

(telefon)

Jag: Företagsnamn Lova.
Kund: Ja hej, jag skulle fråga dig..om jag handlar för ca 15 00, kan jag handla mot faktura då?
Jag: Ja, om du har ett företag och blir godkänd som fakturakundkund.
Kund: Nej, det har jag inte. Ja har ett kundnr, hjälper inte det?
Jag: Nej, det är bara företag. Hade du tänkt köpa i butik eller vill du ha det skickat till dig?
Kund: Jag tänkte beställa av dig och hämta i Uppsala-butiken.
Jag: Då kan du betala med kort där.
Kund: Jaha.. ja, då får jag återkomma.

Lämna kommentar Wednesday 6 February, 2008

Hur man inte säljer saker

Vissa kunder kan få mig att känna mig som en dålig tekniknörd.

Appropå ipodhögtalare när jag just har påtalats en viss modells förträffighet:
Kund: Har du en sån här hemma?
Jag: Nej, alltså.. jag har ingen högtalare. Jag går mest runt med ipoden och lyssnar med hörlurar.
Kund. Jaha! Bluetooth då eller?
Jag: Nej.. vanliga. Med sladd.
Kund: (har uppenbart tappat förtroendet för mig och köper inga högtalare)

1 kommentar Monday 14 January, 2008

Den där jävla hatthyllan

Jag har ofta fått vikten av att säga “phuh” när man kommer hem från jobbet förklarat för mig. Detta görs lämpligen i soffan framför ett vänner-avsnitt eller två.
Jag är oftast sjukt hungrig när jag kommer hem så jag brukar vilja laga mat istället.
Därför blev jag ganska förvånad när I kom farandes med kittet innehållande liten borrmasin å div tillbehör och radade upp olika delar på köksbordet. För nu jävlar skulle det sättas upp hatthylla. Sedan rivs verkstygslådan, som råkar befinna sig i en kökslåda ut och gud vet vad sprids ut på köksgolvet framför spisen.

Sedan börjar det borras och jag blir tillfrågad att komma och hålla. För att sedan ta ett steg tillbaka för at kontrollera rakheten. Jag försäkrar att den är väldigt rak och I börjar borra.
Sen hör jag svordomar. Fler svordommar och sen störtar han in i köket och morrar:
“Den är sne. Den är sne som ett jävla helvete”
Ut i hallen igen. Hyllan rivs ner och med följer en bit av väggen.
“Ska man inte ha.. typ pluggar eller något?” frågar jag försiktigt.
Tystnad till svar. Mer skruvande. Sedan nytt skrik:
“Jag hatar mina väggar. Varje gång man börjar med något minns man varför man inte skruvar upp saker. Helvete” (lång ramsa)
Mer skruvande.
“Skruvhelvetet gick av! Fattar du? Jag vred av den”
“Jo, då jag fattar”.
Saker slängs runt. Vid det här laget så sparkas saker hej vilt över hallen. Mössorna som en gång låg i en korg har nu förskräckt hoppat in i ett hörn. Mina lågbudget skor har göms sig under en bänk. Mitt i det här står I och svär.
Springer in i köket och ropar.
“Kemisk metall, var är min kemiska metall?!”.

Jag följde mina ägodelars exempel och drog mig försiktigt undan till sovrummet. Smällandet fortsatte en stund innan det blev tyst.

Och hatthyllan. Den ligger precis utanför dörren.

1 kommentar Monday 14 January, 2008

2007

Jag gjorde det här förra året så jag gör det igen.
Kära bloggen.

Nu har det gått ett år igen och det är dags att se tillbaka på de stordåd som utfördes av Fröken Lova under 2007.

2007 var året då jag:

- Aldrig orkade söka ett nytt jobb utan jobbade kvar och lärde mig saker som förvånar mig själv.
- Köpte en lägenhet med min pojkvän och flyttade dit.
- Gjorde slut med pojkvännen och flyttade därifrån.
- Sålde min andel i lägenheten och så var det med den saken.
- Flyttade igen och flyttade ihop med min chef.
- Lärde känna lite nytt löst folk.
- Blev fast anställd på heltid.
- Köpte en snordyr kamera nästan uteslutande med rikspresentkort.
- Livnärde mig på indisk mat till lunch i flera månader tills personalen frågade om jag var gift. Då började jag med matlåda.
- Började betala 600 spänn för att få håret klippt.
- Gick en kurs i sömnad och en i mönsterkonstruktion.
- Av någon märklig anledning började jobba i Sundbyberg.
- Inte hade någon direkt semester.
- Utvecklade min teori om att det är onödigt att prova kläderna man köper om man bara har bra kroppskännedom.
- Blev vegan igen.
- Läste så mycket bloggar om sömnad å annat pyssel att jag inte hann göra något själv.
- Köpte en Macbook Pro.
- Återigen stod med en champangeflaska i handen och sa gott nytt år till folk jag aldrig hade träffat förut och antagligen aldrig kommer träffa igen.

Mamma: Jag vet att jag har varit dåligt på att höra av mig och berätta om det här. Jag ska bättra mig..

1 kommentar Tuesday 1 January, 2008

Fenomen

Igår hade jag en kund med ett alldeles hårigt öra. Jag såg det på avstånd bakom kassadisken så jag var tvungen att kliva fram för att studera det närmare.

Jag misstänker att han rakade det för den ludna fläcken såg en aningens hunsad ut.

Sen köpte han ingenting.

Lämna kommentar Tuesday 11 December, 2007

SL - min bästa vän.

Det finns en mängd saker jag inte förstår och det finns andra saker som nästan får mig att baxna.
Som SLs alldeles egna logiksystem. Detta inlägg är alltig tillägnat: SL- min allra bästa vän.

Jag bor vid Telefonplan och för att ta sig dit åker man röd linje mot Fruängen. Plättätt, eller hur?
Föreställ er nu hur jag i bästa Brasse-stil står och hoppar och vifftar med fingret mot Eva och Magnus i Fem myror är fler än fyra elefanter och samtidigt med min mest illvilliga röst vrålar “FELFELFEL”

Ja, glad i hågen kommer man ner i underjorden och studerar skylten och anar snabbt ett obehagligt mönster som består av följande: Liljeholmen 3 min — Sätra 5 min — Örnsberg 7 min — Norsborg 10 min.

För er som inte är så väl bevandrade i Stockholms tunnelbanenät kan jag berätta ett Norsborg är slutstationer för alla dessa stationer. Med andra ord går det inte ett enda tåg åt det andra hållet. Åt mitt håll.

Hur tänker SL i en sån här situation? “Jo alltså, det har varit lite strul i dag igen. Vi kan inte hantera det här så vi gör så här va? Vi struntar helt enkelt i en linje. Vi koncenterar oss på den andra. Som en extra service sätter vi in extra tåg för att undvika trängsel och för att människorna som bor relativt nära stan ska slippa umgås med riktiga förortsoffer så lägger vi in några tåg som bara går halvvägs. Sen kan de väl vända eller något? Seriöst, Fruängen? Det bor väl inte så många åt det hållet ändå”

Jag skulle kunna hantera det här om det hände så där ibland. Någon gång om året. Detta händer mig minst en gång i veckan och jag förstår verkligen inte varför. Förr eller senare dyker det naturligtvis upp ett tåg mot Fruängen så där av en slump. Antagligen ett misstag. Något annat skulle ju skapa mer missnöje än vanligt. Nämn SL för en pendlande Stockholmare och och de kommer få något mörkt i blicken.

1 kommentar Monday 12 November, 2007

Previous Posts


Kategorier

Länkar

Strömmar